Aftonbladet har idag en artikel i nätupplagan om en man som smyger omkring med en vajersåg i Göteborg och dödar granar (inte grannar nu som jag läste först). Gäringsmannen (kvinnan?) har haft ihjäl över 2000 granar.

Peter Colebring, arbetsledare på park- och naturförvaltningen gör ett uttalande i frågan och lägger fram sin teori:

– En tanke kan vara att personen verkligen inte tycker om granar.

Öhh...

Grandödaren skär snitt i granarna så de dör av näringsbrist.

Granarna på bilden har inte med grandödaren att göra

Måste man väcka en bebis på natten för att äta? 

Inatt tänkte jag förekomma Elvispen och gav honom käk innan han riktigt vaknat och fattat att han var hungrig. Jag tänkte att om jag provar detta så slipper han vakna till ordentlig, hinna bli arg och då också väcka även pappa, samt somna om lättare.

Det gick sådär. Elvispen käkade visserligen men blev snart förbannad för att jag väckt han från hans skönhetssömn. Resultatet blev en gnällig Elvisp i en och en halv timme mellan 04.30-06.00, sen slocknade han i vagnen. Pappa kunde sova vidare (vilket ju faktiskt ingick i min plan denna natt) men jag fick så snällt gå upp. Morgonstund har guld i mun... (försöker jag intala mig denna arla morgon).

Men så tänkte jag alltså då, måste man verkligen väcka ett friskt och välmående litet barn för att äta nattetid? Kanske hade Elvispen sovit en timme till eller två om han fått bestämma och jag hade fått mer än 2,5 timmes sömn. 

Idag var vi på återbesök på BB. Elvispen har nämligen inte bajsat sedan vi kom hem från BB i tisdags. Idag blev det därför ett besök igen på BB. Vi har varit ganska oroliga för att han inte har bajsat. Däremot är han enormt bra på att fisa... Både ljudligt och luktigt...

Vi träffade samma BM som vi haft innan på sjukhuset, en glad och väldigt trevlig barnmorska som öser beröm över Elvispens hårfärg. Hon fixade hans bajsproblem på 15 sekunder genom att helt enkelt ta tempen i rumpan på honom vilket gjorde att musklerna på nämna ställe vaknade till liv. Och tjo vad Elvispen lättade på trycket. Han lättade på trycket för fem dagar och såg så lättad och nöjd ut. Två enormt glada föräldrar dansade runt på BB över sin sons första bajsblöja sedan BB.

Som pricken över i:et träffade vi också den BM som hjälpte Elvispen till världen. Det kändes skönt att kunna tacka henne och be om ursäkt för att jag tyckte att det var hälften hennes fel att min förlossning var jobbig. Jag tyckte verkligen det då -att det var hennes fel och jag var ordentligt sur på henne och vägrade svara när hon under förlossningen försökte peppa mig.

Jag sa aldrig något dumt men jag surade ordentligt... Så jävla dumt man kan tänka i ett lustgasrus för hon var riktigt bra som barnmorska och jag hade verkligen ingen anledning att sura egentligen. Men så tänkte jag inte då.

Så idag har varit en bra dag. Elvispen har bajsar och jag har surat klart.

Igår: Det första badet. 

Elvispen var/är ganska torr så igår fick han ta sitt första bad. I badvattnet hällde vi olja vilket verkligen gjorde susen. Badet i sig var däremot inget vidare tyckte herrskapet som protesterade vilt. Efter ett tag lugnade han sig och såg ut att tycka att det faktiskt vad ganska skönt ändå. Efter badet blev det käk sen slocknade en nybadad Elvisp hos pappa.

Jag är inte beroende längre!

Jag har inte ens märkt att jag inte är det. Jag kom på det nu. Nässprayen  är inte längre min livlina! 

Jag tvekade ett tag att lägga ut foto på Elvispen men jag vet att några av er följt han ett tag och dessutom är han ganska söt så här kommer det.

 The one and only -Elvispen

Välinpackad inför första bilturen (bortsett hemfärden från bb).

Jag hade också sprungit om jag varit den lagerarbetaren...

Edit: (Nähä, det gick inte att infoga filmen denna gång heller.) Följ länkningen istället.