Idag tänker jag på Sabina som jag inte kände personligen men har länge följt hennes kamp. Ord är överflödiga.

Jag stod länge och väl och velade om jag och Elvispen skulle ut på en promenad nu på eftermiddagen. Det var ruggigt, småkyligt och mörkt på himmeln. Men jag tyckte att jag behöver motionen så min bakdel får en chans att minska i omfång...

Jag klurade ut en runda att gå och så gav vi oss hemifrån. I en korsning höll vi på att bli rammade av en gammal skröplig tant med röd rollator. I en annan nästan attackerade av sura änder. 

Väl hemma knör jag ut Elvispen från vagn och overall och bär in honom. DÅ minsann tittar solfan fram! Nu är det varmt, soligt och jävligt skönt ute. Och inne sitter Elvispen och jag...

Typiskt.

Framkalla 100 bilder gratis har jag gjort nu (erbjudandet gäller bara till den siste mars så passa på nu).

Erbjudanden tillgodo:

100/st 11x tillgodo

Gäller bilder utan vit ram
t o m 2009-03-31

Märkligt ibland hur egendomliga och ogenomtänkte frågor man får som gravid och nybliven förälder

- Är han snäll?

(Nä, han föddes ganska elak)

- Har du mat till han?

(Nop, han lever på luft och kärlek)

- Oj då, är där en till där? *Klapp på magen*

(Ja, men jag tyade inte föda ut den andra ungen (Två dagar efter förlossningen))

- Sover han något?

(Nja, förra veckan sov han en kvart)

- Låt han skrika och lufta lungorna!

(Ja, kanske lika bra så inte lungorna torkar igen).

- Ta inte upp han så fort han gnäller!

(Nej, ibland gnäller han ju bara för att jävlas med mamma och pappa.)

Jösses....

Rövunge -när jag är opedagogisk...

Trollunge -för han ser ut som ett troll

Rumpnisse -när han har bajsat

Mammas älskling -när vi kramas

Skitunge -när han har bajsat eller ska bada

Vännen -när vi pratar

Lille Du -när han är arg

Söte unge -när han är pratglad

Ikväll fick Elvispen börja använda pyjamas i storlek 62... Min lille rövunge (kärt barn har många namn...) börjar bli stor. Sin första pyjamas slutar numera vid knäna och det är ju inte så tjusigt eller praktiskt.

Nu ska vi sova. 

En snopp på taket -så jävla kul! (Så länge det inte är mitt tak)

Bloggtorka...

Sedan ett tag tillbaka går det trögt med bloggandet tycker jag. Jag skulle visserligen kunna skriva om Elvispens små framsteg men jag är inte mer insnöad än att jag vet att sådant mest roar mig själv och Elvispens pappa. För vem tycker egentligen det är fascinerande med att någons annan unge jollrar nya ljud som mest låter som en döende katt eller en gammal rostig dörr? Därför låter jag också bli att skriva sådant.