Ibland undrar jag vad det är för fel på folk? Har majoriteten av det svenska folket en inbyggt och automatisk tjurighet mot barnvagnar? Jag har nyligen upptäckt detta fenomen nu när Elvispen (redan!) börjar närma sig 2 månader.

Jag tycker själv att jag är löjligt hänsynstagande när jag är ute med barnvagnen. Jag nästan ber om ursäkt för att vi finns och stör. Urkorkat egentligen!

Bara för att ta två exempel: På väg till affären idag går jag på en bred gång- och cykelväg. Jag håller mig så långt ut mot kanten jag kan när jag möter en äldre gubbfan med någon form av mindre permobil, typ rullstol med motor. Så fort han ser mig ändras hans ansiktsuttryck. Han håller sig inledningsvis på andra sidan av trottoaren men svänger demonstrerande in mot mitten när vi möts varpå jag hastigt som värsta barnvagnsrallyföraren får köra ner halva vagnen i det lilla gräsbeklädda diket! Fan, vagnen kan ju välta! Det fanns gott om plats att mötas på men ändå skulle den tjurige gubben försöka (?) köra på oss! Jag skulle haft ett ruttet ägg med mig.

Väl i affären gör jag mina ärenden i förbutiken/informationen och ska sedan ta mig förbi ett gäng folk varpå en gammal tant (vad är det med gamla människor?!) placerar sig och sin röda rullator mitt i gången så jag inte kommer förbi. "Usch, jag äter pencillin. Jag är så sjuk ska du veta" deklarerar hon till en annan lika gammal tant. Om jag gör mitt yttersta att hålla mig ur vägen, varför tycks det att gamlingar har något jävla företräde?

Jag börjar bli ilsk mot gamlingar. Jag ska börja samla gamla ägg. (Nä, jag vet -alla är givetvis inte förtjänta av ruttna ägg!)