Sedan antikens dagar så har man lindat spädbarn eftersom man hade uppfattningen att detta skulle ge starkare leder, men också för att hålla barnet varmt och att man har/hade föreställningen att de skulle få raka ben.

I en handbok från 1800-talet för barnmorskor beskrivs det hur lindningen ska gå till:

”Barnets klädsel bör wara ledig och lagom
varm: t.ex en mössa av fin halfflanell…en wid öppen skjorta af fint linne, och en tröja af dubbelt bomullslärft med ärmar, som räcka ned mot händerna. Emellan låren lägges mjukt linne, eller såkallad rumplapp, bak åt sätet, för att mottaga exkrementerna. Sålunda påklädt inswepes barnet i en såkallad blöja, så stor, att den kan räcka från armhålorna ett stycke nedom fötterna och där uppwikas. Och slutligen kan man antingen swepa ytterligare omkring barnet en mantel av mjuk flanell, på samma sätt som blöjan; eller ock instoppa nedre delen af barnet i en tät och mjuk flanells-påse, som fästes wid tröjan under armarne. För att des-to bättre sammanhålla kläderna och lätta barnets hanterande, kan man slutligen påsätta en bred gördel…”

- mössa

- skjorta

- tröja

- rumplapp

- blöja 

- mantel/påse

- gördel

Allt ska på, och sen bajsar barnet (om de ens lyckades upptäcka detta under alla kläder...

Ikväll har jag och Elvispen varit hos Elvispens morfar. Vi satt ute en stund i solen men Elvispen tyckte det var hopplöst för mössan kasade ner för ögonen och våroverallen knölade ihop hans armar. Så vi gick in. 

Väl inne skulle liten Elvisp sitta själv. Han har börjat med det nu nyligen, lagom till sin tvåmånadersdag -att vilja sitta själv. Han kan givetvis inte sitta helt själv på en stol (även om han kanske skulle vilja?) utan får sitta i knät eller i en soffa. Han kämpar sig framåt med hela överkroppen och det lite vingliga huvudet och vill/behöver endast  lite stöttning för att inte vobbla fram- eller baklänges.

Morfar lekte med Elvispen och Elvispen och morfar både skrattade och pratade ikapp vilket nog värde ett morfarshjärta.

Imorgon blir det nog ett besök hos Elvispens farmor och farfar.

Idag gick vi upp klockan 9. Inte för att Elvispen väckte oss, utan tvärtom -jag väckte Elvispen! Inatt har jag fått 8 timmars ammanhängande sömn!

Och ute är det varmt, vårlikt och soligt ocj jag är hemma hela dagarna med den bäste unge man kan tänka sig -och jag får betalt.

Jag kunde ju haft det sämre.

Kattfan satt i trädgården igen -upptäckte Hunden. Inte bra. Jag tog gammalt vatten  från vår lilla damm och hällde över katten och jävlar vad den sprang.

Stackars katt. Men bättre gammalt dammvatten än en arg Hund resonerar jag.

Vårväder!

Dagens arbetsfördelning:

Hunden: Patrullerar i trädgården

Pappa: Städar bilen

Mamma: Städar rabatter

Jag brukar bli förbannad. Ofta. Minst en gång om dagen. Kanske onödig energi men dock en del av min smickrande personlighet. Kanske dags att införa Dagens Arg-bloggning? 

Idag blev jag förbannad på den tröga grannkattjävlen. Jag hatar den. Här bor många katter med alla andra är normalt funtade. Jag blir inte ens arg när de skiter på mina påskliljor. Men denna specifika grannkatt är dum i huvudet. Den blir inte rädd när jag skrämmer den. Den sover på vår trappa. Den har tillochmed en uppsyn och ett ansiktsuttryck som retar mig. Den är lat. Den är slö. Den sitter på vår gräsmatta. OCH VI HAR EN KATTHATANDE HUND! Ingen bra kombo! Nu har jag varnat grannarna som äger katten.Vår hund befinner sig åtminstone på vår tomt. Bakom grindar och staket. Vår hund är alltid där den ska vara, det är inte dumkatten!

Gör man knipövningarna fel om man får träningsvärk i magen? Å andra sidan -kan man ta två flugor i en smäll så är det väl bara att tacka och ta emot!?

Here we go -kniiip 

Idag hade jag och Elvispen celebert besök. Elvispens nästkusin kom på besök. Han är ett och ett halvt år och samlar stenar... Detta var första gången vi träffades så det var riktigt kul. Nästkusinen var en pussglad liten gosse så Elvispen fick ett gäng pussar på näsan. Elvispens frynte men nästkusinen var stolt.