Det gick ju snabbt och smärtfritt med vaccinationssprutan. Jag hann inte ens börja böla för precis när jag skulle detta var det klart.

Tills bvc-sköterskan tog fram spruta nummer två... Då blev jag så förvånad att jag glömde böla för det.

Elvispen däremot blev ledsen så han fick en röd leksaksfisk av bvc-tanten men den kastade han iväg samtidigt som han gav ifrån sig ett jävla vrål. Men han Pappa Eilvisp lugnade sonen snabbt så det blev inte så dramatiskt som jag målat upp.

Idag ska Elvispen få sin första (vaccinations)spruta i sitt ena jättetjocka lår. Hoppas det går någerlunda smärtfritt och att han slipper feber. 

Jag besöker ofta tjuvlyssnat.se där folk och fä kan skicka in sådant som de hört folk säga/göra. Det är alltså autentiska tjuvlyssningar (eller ska vara iallafall) och inga vanliga "roliga historier". Oftast ganska underhållande faktiskt. Dock är det sällan jag brister ut i högt skratt, men idag gjorde jag det när jag läste denna tjuvlyssningen:

Busshållsplats, Sveaplan, Stockholm

En mamma ~35 och hennes son ~5 står och väntar på bussen. Sonen hukar sig ned och tittar på en insekt som kryper på vägen.
Pojken (nyfiket): Vad är det här för ett litet djur? Det är en myra!
Mamman: Nej det är inte en myra. Den är mycket mindre än en myra.
Pojken ställer sig upp och trampar hårt på insekten och tittar sedan undrande på den.
Mamman (lugnt): Den dog nog när du trampade på den.
Pojken (utbrister i protest): Den sover!

Eftermiddagen spenderas hos tatueraren (igen). Jag och Elvispen är hemma och käkar lite, Pappa Elvisp sitter i skrivandets stund i tattoostolen.

Ni kan aldrig gissa vad Elvispen gjorde 20 minuter efter vi klivit över tröskeln in till tatueringsstudion...

Var beredd nästa gång du gräver i trädgården...

Ikväll är Pappa Elvisp på bio med en polare. Jag och Elvispen är hemma. Jag var inte så sugen på att se rymdskepp i warpfart skjuta laser på varandra (eller vad de nu gör i filmen).

Jag stannade hemma och badade Elvispen. Det skulle jag nog inte gjort. Elvispen var skitarg och skittrött.

Åh vad jag tycker det är kul när jag får kommentarer i bloggen! Kanske en aning glöttigt (skånska -googla en svängh om du inte kan den svenska översättningen ;) ) men kommentarerna är ju trots allt ett bevis för att ni läser -och vad vore en blogg utan läsare?! Det är för er jag skriver. Utan kommentarer tror jag faktiskt att jag lagt ner bloggande för hur jävla kul är det att skriva till sig själv liksom?

Tack söta, trevliga bloggläsare!