Inte jag. Bilden är snodd.

Hahaa... Jag kom på mig att till och med le mot fönsterna i ytterdörren för att se hur fina mina nya tänder blev.

Fasen.. Det är värt alla pengar och allt jobb! Imorgon ska jag ha rött läppstift. Hela dagen. Och jag ska le mot alla.

Jag ska lägga in före- och efterbilder snart så ska ni få se. Känslan att nu kunna skratta och le utan att knipa ihop läpparna, häva skrattet eller hålla handen för är en sådan vansinnig lättnad men jag är så ovan! Ikväll skulle jag skratta åt Pappa Elvisp och gjorde som jag brukar, mitt invanda skratt, men munnen så lite öppen som möjligt. Men så insåg jag -jag behöver nog öva på att skratta! Hur sorgligt är inte det egentligen?! Men vilken lättnad det nu blir, nu kan jag uppföra mig som normalt folk och låta skrattet bubbla över -något jag enträget försökt undvika under alla år.

Många har sagt att de aldrig tänkt på att jag har hade sneda och trångställda tänder. Det är ju bra visserligen men jag visste, jag visste hela tiden. Och jag kan helt ärligt säga att det är inte för någon annan jag gör detta. Inte alls. Jag gör det för mig. För min egen skull. Helt och hållet. Inte ens min egen bror fattade vad jag pysslande med när jag fyrade av mitt bredaste leende.

- Vad är det? undrade han.

- Ser du inte?!

- Vad ska jag se? undrade han förvånat.

- Mina tänder!

- Vad är det med dem?

Det är som sagt av helt egoistiska skäl. Och jag är nöjd. Så vansinnigt nöjd.

Imorgon ska jag skratta som jag aldrig gjort.

Alla mina nya tänder (skalfasader) är på plats! ÄNTLIGEN! Jag har köpt rött läppstift idag som jag ska matcha min nya klänning med. Jag har aldrig haft rött läppstift. Inte förrän nu. Inte förrän nu vågar jag, nu när tänderna ser normala ut. Fy fan så bra det blev. Idag är jag snygg. Eller som tandläkaren sa, Du ser ut som en filmstjärna. Jag vet, svarade jag med ett stort nytt leende. ;)