På tal om Farmor Elvisp. Min svärmor är en rolig människa. Ibland rör hon ihop det hon ska säga då hon ursprungligen inte är från sverige och jag minns när jag de första gångerna träffade henne -ibland fattade jag inte vad hon menade. Det gör jag visserligen inte alltid nu heller men numera frågar jag henne istället. Häromdagen:

Svärmor - Isa (hund inom familjen) har loppår!

Jag - Har hon fått loppor?!

- Ja. Hon loppår.

-Aj fan. Loppor är ju inte kul.

- Naj naj! Jag menar LÖPER!

- Jaha! Hon LÖPER!

Svärmor är rolig. En gång sprang hon med en disktrasa i handen efter mig och Pappa Elvisp när vi körde bil. Vi stannade och undrade om det var nåt. - Ja! Speglarna är smutisiga, konstaterade hon och torkade av backspeglarna med sin rosa disktrasa.

Svärmor har också i ett halvår nu konstaterat att Elvispen ska få tänder. Inga tänder i sikte. Dessutom är han trött. Det har han varit sedan han föddes. Ungefär alltid. Svärmor är kul. Men jag tar mig fan på att Elvispen inte kunde haft en bättre Farmor. En mer intresserad och välvillig farmor får man leta efter. Ibland får jag säga till svärmor. Nu har hon kommit på att jag och Pappa Elvisp vet bäst. Faktiskt. Men som sagt, den energin Farmor Elvisp lägger ner på Elvispen under två timmar är nog jämnställd med vad en vanligt människa lägger ner på en arbetstsvecka.

Som sagt -en bättre farmor kunde nog inte Elvispen haft.

Och -han har världen bästa oslagbara mormor. Synd bara att han inte vet det  -än.

Vi är på besök hos Farmor och Farfar Elvisp. Elvispen kryper omkring och Farmor Elvisp sitter på golvet med honom.

Elvispen: Dhaa!?

Farmor Elvisp: Oj. Pillar du i farmors alla hål?

Jävlar. Nu har Farmor Elvisp gått över gränsen tänker jag chockerat och går för att kontrollera. Jaaha.. *pust* Elvispen hade bara hittat två små hål i platsmattan i hallen.