Idag var jag hos tandläkaren igen. Minns ni sist?

Jag var, minst sagt, våldsamt nervöst. Sköterskan visade mig in på rummet. När tandläkaren kom blev jag helt tårögd och önskade att det skulle hända ett mirakel så jag slapp. Det gjorde jag inte.

Tandläkaren och jag (mest jag...) var överens om att inte göra en rotfyllning om det inte var nödvändigt. Det var det. Men det visste inte jag. Tandläkaren fintade bort mig utav bara helvete. När han borrade (trodde jag) gjorde han i själva verket halva jobbet på rotfyllningen.

Det hela tog, trots mina smärre sammanbrott, bara 30 minuter. Och det kändes inte ett dugg. Nada. Precis som tandläkaren lovat.

Jag har sett granntanten totalt fyra gånger sedan hon flyttade in för några veckor sedan.

Första gången: Hon klagade på vår hund.

Andra gången: Hon klagade på vår hund.

Tredje gången: Iklädd endast en jacka jagade hon ikapp elmätaravläsningskillen på gatan.

Fjärde gången: Iklädd endast kort pyjamas gick hon ut på gatan, sedan in igen.

(Nä, det var inte vårväder -inte ens sol när hon lommar ute nästan utan kläder.)

Jag undrar om hon mår bra?

Jag ska ta min Ullareds-oskuld, slåss med galna tanter och trötta gubbar. Jag vill ha era bästa tips nu! Vad bör jag leta efter? Hur bör jag agera för att överleva en hel dag och få ut det mesta av min premiär?

Kom igen nu! ÖS PÅ!

Det var väl på tiden! Ordning och reda!

Idag kom det ett brev. Elvispen har fått dagisplats från och med den 24 augusti. DET GÅR INTE! Fattar de inte det! Jag kan inte. Elvispen kan säkert, men jag kan inte! Han är ju precis nyfödd! Nästan. Han måste vara hemma med mamma och pappa. Fan.

Vi fick där vi önskat. Det är bra. Men.. Nää.. Jag vill ha bebisen hemma lite till -helst längre än lite till.

Elvispen studerar sitt kommande bostadsområde.

Idag tog vi en promenad i strålande vårväder tillsammans med Kallsupen och Mamma Kallsup. Vi tog en promenad dit vi funderar på att bygga ett nytt hus. Det enda som fattas är ett jobb till mig. Men sen jävlar ska det snickras!

Elvispen går långa sträckor, för hans små ben säkert en halvmil.  Och där lite ute på landet finns ju både Ee-hi-hi, Miauu och... Ee-hi-hi? Muu? Eller? Elvispen blev komfunderad över dessa otroligt söta alpackor.

             Elvispen och bästa kompisen Kallsupen på exkursion.

Elvispen och hans kompis Kallsupen besöker ankorna. Där finns en bänk från tidigt 1900-tal som sett sina bästa dagar. Nu står den där. Gammal, sned och rostig. Nog är det många rumpor som vilat där på och nog har bänken allt tjänat sitt syfte. Sin ålderdom till trots fyller den fortfarande en behövlig funktion till de små. Gammalt möter nytt. De små finner trygghet i det gamla. Det är ju faktiskt ganska fint.

Vår spis och ugn har fått en ny design. Det är lite soptipp- och retrokänsla över det hela. Designen är konstruerad i ett desperat försök att undvika husbrand, hemlöshet och fattigdom. Konstruktör: Mamma Elvisp. Idémakare: Elvispen.