(Jag heter inte Matias, och bilden är snodd från gooogle)

Idag på lektionen med "mina" elever som jag är klassföreståndare för,

vi har svenska, och friskar upp grammatikminnet med lättsamma övningar och diskussioner. Klassen består av 20 trevliga killar, och jag är som klassföreståndare stolt över hur bra klass vi är.

Elev 1: Nu kan jag ju detta!

Jag: Vad bra! Det var precis det som var meningen.

Elev 1: Men du, fröken (ja -de kallar mig fröken) hur länge ska vi läsa svenska A?

Jag: Till sommaren, hela ettan alltså.

Elev 1: och sen då?

Jag: Sen läser ni svenska B i tvåan och trean.

Elev 1: Har vi dig då också?

Jag: Det vet jag inte...

Elev 1-20: Vaddå?!?

Jag: Jag vet bara att jag ska vara här läsåret ut, till sommaren.

Elev 1: Men va fan?!

Jag: Japp, så är det.

Elev 1: Men du är ju VÅR lärare och klassföreståndare!

Jag: Ja, jag vet...

Elev 2: Ska du sluta!?

Jag: nä, det hoppas jag inte men jag vet bara att jag är kvar till sommaren, sen vet jag inte mer.

Elev 1: Det är förjävligt! Kan man klaga?

Jag: Ja, för fan -klaga hos rektorn!

Elev 1-20: höhö

Elev 1: Jag ska klaga! Du kan ju inte sluta sen! Då blir vi ju ensamma!

Jag: Nawww.... Ni får framföra det till rektorerna!

Elev 1: Jag ska klaga!

Jag försöker få upp plasten runt ett paket ljus. Elvispen står bredvid och tittar på.

- Å dä?

- Det är ljus som i ska tända.

- Mmm

- Men mamma får inte hål på plasten...

- Näää *slår ut med händerna*

Jag kämpar vidare och blir alltmer frustrerad.

- Men!! FAN då!

- Fan! *klappa händerna eftersom han lyckats härma ett nytt ord*

....