Nu är det snart nyårsafton. Vad gör ni då?

Pappa Elvisp ska jobba natt så vi ska på fest tidigt under kvällen men beger oss hem runt 21 igen så Elvispen får lägga sig. Huvudanledningen är dock hunden. Hon har aldrig varit skotträdd eller reagerat på nyårsafton så förrförra året var hon hemma själv. Vi kom hem runt 01 och några timmar senare såg stackaren ut så här.

Samma bild två gånger, jag har på andra bilden ringat in några av de alla utslag/bulor/svullnader hon hade.

Kliade gjorde det också. Jag har aldrig sett någor liknande -jag räknade till ett hundratal utslag!! Telefonen... jourhavande veterinär... inte ätit något konstigt...hemma själv under tolvslaget... Jahapp... Stressrelaterade utslag!

Fy fan vad elak och taskig jag kände mig då. Stackars räliga lilla hund vad jobbigt hon måste haft det! Det var första och sista gången hon fick vara hemma själv och fira nyår. Stackaren...

Idag var det alltså dagen då Elvispen hade två ärenden på sin agenda.

1) Premiärbesök hos "min" frisör.

2) Besöka babyproffsen för att inhandla ny stol.

Vi kom tidigt till friösren för att Elvispen skulle få bekanta sig lite med henne och omgivningarna. Det var våldsamt onödigt märkte vi fort då Elvispen njöt i fulla drag av att bli kammad och klippt. Hela salongen stod och tittade på och hummade "Naww så söt... Åh så duktig!... Han säger ju inget!" Mamma Elvisp var lika förvånad. Frisören också. Det var hennes första klippning på en sådan liten som bara satt tyst och stilla. Efteråt gick Elvispen och frisören husesyn och Elvispen pekade och frisören svarade "lampa... Klocka...lampa...sax....stol....lampa..." Elvispen gillar lampor.

Därefter var det dags för nummer 2 på agendan. Jag påtalade mitt missnöje om stolen from hell och föreståndaren på babyproffsen lovade laga stolen! Tack tack. Vi köpte dock en ny stol. En riktig. En riktig stol till en liten nyklippt Elvisp.

Elvispen stolt som en tupp i nyklippt hår och en riktig, egen, stol. Världens bästa Elvisp!

När det var dags för Elvispen att sitta med oss vid bordet och han blivit så pass stor att han kunde sitta själv utan att förvandlas till en säck potatis åkte vi för att köpa en stol till honom. Vi hittade den fiffiga "stol på bord" och köpte en sådan.

Den har han nu använt i några månader. Han väger nu 10 kilo ungefär, vilket kan vara intressant att veta när slutklämmen och hela poängen av detta inlägg kommer. Stolen har varit bra och extremt smidig på alla sätt och vis fram till häromdagen då vi hör ett märkligt ljud. Två gånger. Och här mina vänner är poängen:

Bra va? Säker stol till vår lille son. Sömmen på båda sidor som håller ihop sittdelen med resten av stolen har gett vika... Var det allt stoljävlen tålde eller vill de ha ihjäl små barn?!

Pappa Elvisp och Elvispen sitter och äter frukost -gröt med sylt...

- Hrm.. konstigt hallon det där.

- En till?! Helt rund ju.

- Bawawaa!

- Vad fan är detta för hallonsylt?

- Wha?

- Det är ju LINGONSYLT!!

Gröt med lingonsylt...Stackars barn.

Nu, Aningen långhårig och rufsig.            10 månader sedan.

Först tänkte vi raka Elvispen men är rädda att det blir för kort. Saken är den att både jag och Pappa Elvisp tycker att han gärna får vara långhårig men jag vill gärna att det åtminstone ska vara lite jämnt i skallen på barnet.

Han har aldrig tappat hår som en del små gör. Han föddes med en tuppkam som med tiden växt, liksom resten av håret. Hans hår är därför jäkligt långt (nåja, för och vara 10 månader) på vissa ställen och mycket kortare på andra.

Så kan han ju inte se ut så jag ringde min frisör.

- Hilfe! Elvispen måste friseras och jag vågar inte själv. Vågar du?

- Japp japp. På onsdag?

- Utmärkt!

Jag har förslag på en frisyr, jag hoppas Vispen är medgörlig så frisören slipper ta till plan B: rakapparaten.

Det tar sig.

Pwawa - Pappa

Mawaw -Mamma

Awla: Alma (hunden)

Tror vi.

Jag vill ha lite tips från kattvana läsare. Min pappa bor själv och jag tror han känner sig lite ensam ibland. Ett tag klurade han på att skaffa hund men la ner detta snabbt då han ansåg att han inte skulle klara av att ge en hund vad den behövde.

Så kom jag på det ikväll! En katt!

Jag har ringa erfarenhet av katter. Dock är jag inte dum i huvudet utan begriper att en katt har behov den också, dock mer självständig och självgående än en hund.

Så tänkte jag att kanske pappa skulle tycka det var lite trevligt med en katt i huset. En buse som river ner blommor och askkoppar. Jag vet inte än vad han tycker om min idé utan ska kolla detta med honom givetvis. Men jag är lite sugen på att ge honom en katt, en kattlåda, sand, lite mat och några leksaker. Men vad kräver en katt för att må bra? Bör man skaffa två? Hur mycket sällskap vill en katt ha (pappa jobbar men går i pension om några månader)? Ge mig tips! Vad bör vi tänka på innan jag gör slag i saken, om det blir något över huvud taget vill säga.

Imorgon ska jag köra med falsk marknadsföring.

Jag ska heta Inga imorgon...