Titta här kära vänner. Detta är vad som gör att jag saknar att plugga, i synnerhet historia. Min fil.mag-examen håvade jag in med hjälp av ovanstående polisrapport (tillsammans med en jäkla massa andra) som gäller en herr Lundberg som åker dit så det ryker om det för sedlighetsbrott och otukt med barn. 6 års straffarbete fick han. Året är 1918 i Malmö.

Jag känner lukten av de gamla rapportböckerna, känner det gulnande och extremt sköra pappret och kisar ibland för att kunna se den tryckta texten som är dålig. Det vittnar om att skrivmaskinens färgremsa börjar lida mot sitt slut och jag fantiserar om hur konstapeln muttrar då han måste byta denna.

Min d-uppsats behandlade sedlighetsbrott. Det var vansinnigt intressant även om ämnet kan ses som nog makabert. Men vet ni vad? Hur många är de böcker eller forskningsrapporter som behandlar den utsatta och fattiga lilla människan som i det stora hela är obetydlig? Jag ville komma ner på gräsrotsnivå, jag ville åt mentaliteteten och behandlandet av offret. I ett fall har en läkare konstaterat en genomförd våldtäkt på en flicka och skriver en kort redogörelse av sin undersökning av flickan (som jag inte tänker återge här men ni kan tänka er). Därefter skriver han att "flickan ej får några framtida men af våldet". Tänka sig va? Inga men... Bara våldtagen som barn och både fysiskt och psykiskt skadad. Vem gynnar det tror ni att läkaren hävdar att flickan inte får några men? Inte är det flickan iallafall men troligen förövaren. Kanske var han polare med läkaren? Året var 1916.

Jag saknar min historia.

JAAAAAA!!!

Pappa Elvisp sjunger med en stämma som skulle få vilken hörapparat som helt att gå i spinn.

Pappa Elvisp - IAAAM WAKING DOWN AND YOU SEE THE DOUN (nä, han kan inte en enda låttext korrekt)

Elvispen - WAH-AAAA

Pappa Elvisp - Ja, pappa sjunger bra

(Det vet i fan det...)

Vem röstar ni på? Erik eller Calle.

Jag har haft överläggning med mig själv och Pappa Elvisp. Våra röster går till Erik. I finallåten som de båda framförde föll jag som en fura för Erik. Den rösten och den förmågan till att sjunga både högt och lågt är så helvetes bra att jag till och med blir tårögd (nåja, nästan iallafall). Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är han våldsamt välkommen till mitt sovrum! Ja, för att sjunga vaggvisa alltå -inget annat! Nopp nopp.. Resten fixar pappa Elvisp.. höhö...

Min käre lille Visp är förskyld igen. Dessutom feber som moset på grädden. Men det var inte helt självklart att veta att ens lille son har feber om man äger en JÄVLA PANNTERMOMETER! Vilket förbannat mög! Jag sätter mina två prickigkorv-mackor på att tillverkarna programmerat panntermometern till att slumpa fram graderna!

Numera äger vi en hederlig rumptermometer inköpt på Apoteket.

- Prova den när du byter på han, manar jag Pappa Elvisp.

- Men... Han har ju feber!

- Har han feber!?

- Ja, svarar Pappa Elvisp med ledsam stämma

- Är du säker?

- Jag har mätt tre gånger!

Mitt lilla Troll... Vi kollade direkt med panntermometern efter att rumptermometern konstaterat feber. Panneländet visade 35.8, det var typ bara två grader fel.

Familjen Elvisp är på promenad. Vi har promenerat i ungefär 10 minuter.

Pappa Elvisp: Men! Inte så fort. Jag har ont på framsidan av vaderna!

Öh....

Elvispen fyller hela 10 månader idag och för att fira detta ska han på sitt första tandläkarbesök och visa upp alla tänder han fortfarande inte har.

Grattis vår älskade lille Visp.

Och nu ska Anna Anka skilja sig från Herr Anka. Så det hjälpte inte att suga varje morgon tydligen.