9 dagar över tiden nu och jäkla vad tradig denna väntan är. Och frusterande eftersom man inte kan göra annat än att vänta.

Detta skulle bli biffar (senapsbiffar kallar jag dem eftersom jag slänger i senap i smeten *tipsar*) men efter att ha vänt biffarna en (1) gång såg de ut såhär.

Hemma.

Träffat en tvär gammal överläkare som är på väg ut genom dörren innan man hunnit prata klart.

Träffade trevlig barnmorska också. Allt är bra med mig och Elvispen.

Om inget hänt till tisdag så ska vi in på morgonen för överburenhetskontroll. Den tväre läkaren ansåg att jag man kunde vänta ytterligare fyra-fem dagar efter det innan man ev. sätter igång mig. Jag tvärvägrar! Jag kommer inte lämna stället på tisdag.

Pratade med barnmorskan om igångsättning. Vi ska diskutera det med läkaren nästa vecka. Kanske kan vi mötas halvvägs? Hon var iallfall bra att prata med. Läkaren var bara besvärlig. 

Men, nu håller vi tummarna på att det kommer igång av sig själv innan dess. Jag ska försöka låta bli att lägga energi på hur det blir på tisdag för förhoppningsvis är Elvispen född då! Håll tummarna. 

Till specialistmödravården på sjukan/förlossningen ska vi nu efter BM-besöket. Jag fick dels tid nästa vecka för överburenhetskontroll men också en redan i eftermiddag eftersom jag fått ont och ömmar rejält på ena sidan av magen. Nu ska vi in på bedömning, ctg och ul. 

Jag är inte särskilt orolig för Elvispen för jag känner han hela tiden och han vispar på som vanligt. Däremot är jag faktiskt, märker jag nu i studens allvar, riktigt livrädd för igångsättning. Jag vill verkligen inte bli igångsatt, då får det hellre bli kejsarsnitt (även om det inte heller känns optimalt). Jävla kropp som inte fattar att den ska föda!!

Jag återkommer... med eller utan en Elvisp.

Idag är det (som skrivits) BM-besök. Jag ska se om jag kan få en tid för överburenhetskoll redan på fredag. Hitentills har jag inte fått som jag vill så jag har inga stora förhoppningar.

Varje kväll nu, och i synnerhet igår, har jag haft ganska starka förvärkar. Det är ju bra. Vad som inte är bra är att de stendör. De ska ju bli värre! Min kropp fattar ta mig fan inte det, det är jag helt övertygad om.

Jag börjar allvarligt fundera på om min kropp fattat att den ska föda ut ungen också!?

Imorgon skall vi till barnmorskan igen. Det enda positiva med det är väl att vi får en tid för överburenhetskontroll i nästa vecka på sjukhuset. Annars känns det som om barnmorskan inte kan göra så mycket.

Jag ska få tid för kontroll på måndag eller tisdag nästa vecka men tror ni jag kan böla lite och få tid redan på fredag? Måste man gå över två veckor för att få göra en koll? Räcker det inte med nästan två veckor? 

Idag kom detta från gratisgodis.se:

Visserligen inget fel på godiset men mycket jobb för lite godis kan jag tycka. 

Nu har jag och Hunden varit på promenad. Idag är planen att storstäda sovrummet (jäkla vad det samlas skit där!), samt ha middagen klar när den Blivande Pappan kommer hem.

Igår hade jag så dåligt samvete (det har jag nästa jämt) för jag tyckte så synd om sambon/Blivande Pappan. Först fick han köra en halvtimme tidigare från jobbet för att jag ringde efter han när vi fick en extra tid hos BM lite akut. Sen får han köra och handla. Sen kör han och hämtar mat. Sen går han och handla godis så jag kan frossa. Sen fick jag den dagliga massagen på kvällen. Dessutom har han varit uppe sen kl 05. Idag ska jag försöka skämma bort han lite. Det är han värd.