Kompisar.

Idag har vi trotsat värmen jag och Vispen och gått på promenad. Mamma Elvisp är dock inte så jävla logiskt lagd så vi gick till affären för att köpa mat. Jag fick lägga ner den idén när jag insåg att maten skulle hinna bli både gul och grön i denna värme innan vi hunnit hem med den.

I eftermiddag var det brist på syre ute så både Vipen och Hunden var trötta och varma. Den obervanta och regelbundna bloggläsaren lägger kanske märket till vad Hunden lagt mellan frambenen och kan således ganska lätt gissa var hon mestadels befunnit sig idag. 

Nu har jag och Hunden varit på en halvtimmes förmiddagspromenad. Mer orkar hon inte i denna värme.

När vi kom hem gick hon med sakta men bestämda steg direkt till sin bassäng. Jag fick ösa vatten över henne som svalka. Nu ligger hon. Stilla. Jättestilla.

Jag saknar min Ducce. Jag ångrar att jag sålde henne. 

Sambon tog mc-kort först. Köpte sig en VTR som gick som ett skott. Jag såg en dag en Ducati Monster och föll som snedhuggen fura. En sån ville jag ha. Jag hade visserligen inget mc-kort men hur tar man ett mc-kort utan att bli ruinerad om man inte har mc? Så jag köpte henne. Norpan hette hon. 

Mc-kortet håvade jag in efter att uppkörningsgubben tveksamt sa att "Du är ju ganska dålig på manöverbanan, men i trafiken är du duktig så jag godkänner dig". Det var nog ganska talande. Snäva jävla svängar och feskörning blev jag aldrig bra på. Resten är jag däremot förjävla bra på.

En gång välte vi, Norpan och Jag. Det var inte vårt fel. Det var vägverkets fel, men det visste ju inte alla dem som körde förbi oss när vi låg där i korsningen och ålade -Norpan med oljan rinnandes och jag med tårararna rinnandes. Jag slog mig inte. Inte mer än stoltheten då.

Vi körde i solsken, och i störtregn. Vi vinkade till gamla tanter och farbröder. Vi körde ensamma, och vi körde i grupp. Jag matchade mina kläder med hennes röda Ducati-färg. Jag putsade på henne, lämnade henne till doktorn en gång. Vi körde på motorvägar och kurviga landsvägar. Vi såg solnedgångar och soluppgångar...

Jag saknar henne. Fan. Jag skulle inte sålt!

Jag har köpt en ny sax. Sigbritt heter den. Supersaxen Sigbritt står det på förpackningen. Den rosa supersaxen Sigbritt för 39 kronor på Eko.

Först läste jag fel. Supersaxen Sugbritt.

Förbannade hund! Helvete vad jag är arg nu. 

Hon blir ta mig fan bara mer och mer extremt tjurig mot andra hundar. Idag, nu precis, hoppar den fan över kompostgrindarna för andra gången för att flyga på en oskyldig hund som gick förbi på gatan. 

Tack och lov har vi dessutom staket och grind runt hela trädgården men om inte ens hennes värsta farhåga komponstgrinden stoppar henne längre så lär inte staketet heller göra det.

Vad gör man? Hon åkte in fortare än kvickt och givetvis har hon skadat sig själv på tre ställen. Bara för att hon är så jävla dum. 

(Nä, detta är inte min första hund, det är min min fjärde -men den sista, det är en sak som är säker)

Idag är det olidligt varmt i datorrummet. Så varmt att man mår illa. Jag tror jag håller mig härifrån ett tag.

Jag och Elvispen ska iväg och luncha idag, sen blir det nog en sväng till Eko när bilen är hämtad hos doktorn.

Fi fan, nu lämnar jag denna bastu!

Jag läser om lip plumper och blir fundersam. Detta är alltså ett läppglas som förstorar läpparna. Utan knivar, nålar eller annat jox. "Vanligt" läppglans alltså.

Men så funderar jag steget längre -det måste ju vara något i dessa läppglans som gör att kroppen reagerar med att svälla upp och för min lekmannahjärna tänker jag allergi. Jag läser innehållsförteckningar men begriper inte mer än ett ord "acid" -visst fan är det syra? Hälsosamt? Hrm...

Vidga mina vyer ni mer medvetna! Hur funkar det? Jag fattar faktiskt inte!

 23 grader i skuggan och klockan är bara 9.30 Härligt!

Idag ska jag och Elvispen träffa Elvispens kusin. Jag hade planerat att gå hem till dem men funderar nu på att ta bilen istället. Det är en bit att gå och det känns lite humanare både för mig och Elvispen att ta bilen när det är så varmt. Men jag skulle behöva motionen...