Jag satt och letade efter en dress/suit som jag är på jakt efter men inte vet var den säljs (en vit heldress till bebis men knappar fram och ljusgrå tassavtryck på, någon som vet?) när jag hittade denna:

Tycker den ser så skön ut och det är dessutom en härlig blå färg. Jag tycker oftast annars att pojkkläder har en tendens att se lite dassiga ut i färgerna. Blekta och tråkiga många gånger. Därför blev jag glad när jag hittade denna så en sådan får det nog bli till Elvispen!

Idag var vi som sagt på tillväxtultraljud. Elvispen låg exakt i mitten på kurvan i alla måtten och sammantaget blev det endast -1% på tillväxten vilket är så gott som mitt i prick. 

Han var duktig och sparkade sig själv i huvudet, men jag tror han sov när vi gjorde ul:et för han var ganska stilla för övrigt. Allt såg fint ut och det är utan tvekan en pojk. 

Jag var så nervös att tårarna kom när jag fick se han. Jag var orolig att barnmorkan skulle hitta någon avvikelse men allt var perfekt. Elvispen är perfekt. Perfekt med sin plutmun. 

Bilden (förra inlägget) visar tydligt hans profil med den lilla plutmunnen. Mr Plut. Åh vad jag vill pussa och lukta på han nu! 

Han är så söt! Och helt perfekt. Han väger precis vad han ska och benen är normallånga. Allt är normalt, fast lite extra fin just för han är vår son (det får man väl tycka?).

Ul-bild kommer sen ikväll, jag måste ha middag i mig först. 

                          

Idag går vi in i vecka 33.

Imorgon är det dags för ett tillväxt-ultraljud och jag är faktiskt lite nervös. Vi ska få veta hur stor/lång/tjock Elvispen är nu, och beräknad fördelsevikt. Är det något mer man brukar få veta? 

Jag är mest orolig över att de ska hitta något fel eller någon avvikelse nu. Jag ska iallfall försäkra mig om att han ser ut som han ska och så ska jag fråga lite försynt om de kan bekräfta att det fortfarande är en pojk. 

Elvispen, vår lille son (jag har börjat öva mig i att säga att vi ska få en son -det känns ofattbart!).

 Det är mindre än 8 veckor kvar tills Elvispen kommer (om han håller tiden). Det känns otroligt ofattbart fortfarande. När börjar man förstå?? Jag trodde ju att man fattat vid detta laget men trots hans bökande i magen, små fötter som sparkas och händer som krafsar där inne i enrummaren så är det ofattbart.

Jag har börjat tvätta hans kläder. Rummet står nästan helt klart. Vi vill ha allt klart senast 4 veckor innan han kommer har vi tänkt. Det är till jul. Han kommer ju för fan snart!!

När fattar man?

Är det bara jag som tycker att de små hårdrockskläderna är extremt coola? 

Det ÄR (tycker jag) lite tråkigt om allt måste vara Nalle Puh (jodå, vi har såna kläder också) och "gulligt". Här ska fostras en hårdrockare! :-)