Fram till BF-datumet (27/1) och de första dagarna där efter har det mest varit en tråkig och otålig väntan på Elvispen. Nu däremot börjar det bli fysiskt mer påfrestande känner jag. Jag har sovit väldigt dåligt hela graviditeten men nu är det desto sämre på den fronten. Minst (ja, faktiskt) en gång i timmen vaknar jag av någon anledning. Kroppen värker. Fötterna gör ont. Huvudet bankar...Jag vill verkligen inte gnälla men nu är det påfrestande och vi vill inget hellre än träffa Elvispen nu.

Det är jobbigt nu. På måndag ringer jag BM. Jag tyar inte många dagar till. Snälla Elvisp... Kom nu... 

Fan. Fortfarande enormt gravid.  Elvispen -kom uuut!!