Se där ja! Nu får homosexuella vigas i kyrkan precis som "alla andra". Det var väl på tiden? Sicket trams att homopar inte tidigare har fått vigas -jag har aldrig fattat varför. Argumenten har varit ologiska och ogenomtänkta men nu så, nu är det fritt fram. Bra va? :)

Idag är det sånt där höstlikt mystiskt väder ute. Jag tror de är några plusgrader men dimman ligger ganska tät, liksom molnen, så det ser kallt ut.

Sånt här väder gillar jag. Iallafall om det bara kommer ibland.

                              Inte jag. Bilden är snodd.

Hahaa... Jag kom på mig att till och med le mot fönsterna i ytterdörren för att se hur fina mina nya tänder blev.

Fasen.. Det är värt alla pengar och allt jobb! Imorgon ska jag ha rött läppstift. Hela dagen. Och jag ska le mot alla.

Jag ska lägga in före- och efterbilder snart så ska ni få se. Känslan att nu kunna skratta och le utan att knipa ihop läpparna, häva skrattet eller hålla handen för är en sådan vansinnig lättnad men jag är så ovan! Ikväll skulle jag skratta åt Pappa Elvisp och gjorde som jag brukar, mitt invanda skratt, men munnen så lite öppen som möjligt. Men så insåg jag -jag behöver nog öva på att skratta! Hur sorgligt är inte det egentligen?! Men vilken lättnad det nu blir, nu kan jag uppföra mig som normalt folk och låta skrattet bubbla över -något jag enträget försökt undvika under alla år.

Många har sagt att de aldrig tänkt på att jag har hade sneda och trångställda tänder. Det är ju bra visserligen men jag visste, jag visste hela tiden. Och jag kan helt ärligt säga att det är inte för någon annan jag gör detta. Inte alls. Jag gör det för mig. För min egen skull. Helt och hållet. Inte ens min egen bror fattade vad jag pysslande med när jag fyrade av mitt bredaste leende.

- Vad är det? undrade han.

- Ser du inte?!

- Vad ska jag se? undrade han förvånat.

- Mina tänder!

- Vad är det med dem?

Det är som sagt av helt egoistiska skäl. Och jag är nöjd. Så vansinnigt nöjd.

Imorgon ska jag skratta som jag aldrig gjort.

Alla mina nya tänder (skalfasader) är på plats! ÄNTLIGEN! Jag har köpt rött läppstift idag som jag ska matcha min nya klänning med. Jag har aldrig haft rött läppstift. Inte förrän nu. Inte förrän nu vågar jag, nu när tänderna ser normala ut. Fy fan så bra det blev. Idag är jag snygg. Eller som tandläkaren sa, Du ser ut som en filmstjärna. Jag vet, svarade jag med ett stort nytt leende. ;)

Pappa Elvisp och Elvispen sitter och äter lunch.

Elvispen: Babawaa!!

Pappa Elvisp: Ja, du är duktig men svälj innan du pratar.

Elvispen: WaaaBa!

Pappa Elvisp: Nej, svälj först innan du pratar.

Elvispen: GagaAh?

Pappa Elvisp: Men! Titta så kladdigt det blir!

Elvispen: Whanaj.

Pappa Elvisp: Va fan! Jag har inte tålamod till sånt kladdande! Ät nu!

Elvispen: AHHPTRRRR!

Pappa Elvisp: NEJ! TÄNK PÅ BARNEN I ETIOPIEN! De får aldrig mat! Ät nu, prata SEN!

Elvispen: Wha?

Sannof, nu gör jag ett offentligt försök här -du länkar när du kommenterar hos mig och jag har flera gånger försökt komma åt din blogg men får bara upp meddelandet Ett fel har uppstått. Var god kontakta kundtjänst.

Någon idé om varför? Jag vill gärna besöka din blogg om du har en. :)

I dag lagade jag en improviserad maträtt och helvete va gott det blev. På riktigt! Pappa Elvisp tyckte vi skulle bjuda våra föräldrar på det. Nu var jag dum nog att inte ta ett tjusigt matfotot på min kreation så det får bli nästa gång.

Det blev iallafall rödvinsmarinerad kotlett i ugn med hasselbackspotatis. Till det sallad och syltlök. Jag tror att det var marinaden som gjorde hela rätten -ca 1 dl rödvin, hackad vitlök, skivad lök, några lagerblad, lite vatten och några droppar av en skum tahiländsk soya av championer  (?) jag fick av Pappa Elvisps brors fru. Jag la kotlettbitarna i en form, hällde över grädde, salt, vitpeppar, köttbuljong samt marinaden och lite ost på. Gott blev det iallafall. Fi fasen vad jag kan!

Jag funderar på ett namn till maträtten. Förslag?

I natt bestämde sig Elvispen för att det var kul med lite kurragömma med mamma och pappa mellan 04 till 05.30 Det tyckte inte vi. Jag gjorde mitt yttersta för att prata minimalt med honom. Det är vår regel. På natten är det sketatradigt att vara uppe och då varken leker eller pratar vi mer än Sov nu, och Natt Natt bebisen.

Tack och lov händer det bara att Elvispen får dessa lekanfall en gång varannan månad så han har nog fattat poängen. Tror jag.