Elvispens kusin är född. En pojk.

Jag blev helt tårögd. Naww...

Det blir spännande kalas framöver då ytterligare en kusinpojke kommer födas i år. Det blir tre pojkar samma år. Här snackar vi roliga kalas framöver. Höhö.

Idag var Elvispen på BVC för att göra BOEL-testet. Vår "BVC-tant" visade Elvispen en röd träpinne och ville att han skulle följa denna med blicken. Det gjorde han -med ett stort tandlöst leende. Sedan plingade "tanten" med små bjällror bredvid Elvispen samtidigt som han fokuserade på träpinnen framför sig. Meningen var att kolla så Elvispen med blicken söker upp det plingande ljudet. Det gjorde han.

Vägning och mätning avverkades också, liksom lite prat om mat, säkerhet, utveckling och hur jag mår (tack -utmärkt). Elvispen var på ytterst strålande humör och visade hela sitt register -allt från diverse grimaser och ljudeffekter, till gymnastiska övningar. Han var också noga med att hosta. Många gånger. Det är det nya, att hosta. Elvispen tycker det är det roligaste som finns så givetvis fick BVC-tanten höra på denna högfärdshosta...

Vispen kan han. Och hem gick vi med ett OK stämplat på Elvispen.

I eftermiddags var det ingen bebis som tittat ut. Det verkar gå sakta. Jag har dock en gissning på att det hela inte satte igång på riktigt förrän idag då den blivande mamman till och med sov på förlossningen. Så så jävligt var det nog inte -då. Men kanske nu?

Fi fan. Min förlossning tog ett dygn och avslutades med devärse brutala instument och aktiviteter. Hu. Fy för den lede. Jag håller fortfarande tummarna på att kusinbarnets födelse blir lite mindre dramatisk än min och Elvispens.

I´ll be back :)

Ingen kusin-bebis än vad jag vet. Senaste meddelandet är från klockan 05 i morse och då hade ingen bebis kikat ut. Kanske har den kommit nu?

Nu har sambons bror och flickvän åkt till förlossningen -10 dagar över tiden. Spännande värre. En kusin till Elvispen är på väg och vi håller tummarna stenhårt att allt ska gå bra.

Men min egen förlossning fortfarande i färskt minne får jag ont i magen bara av tanken på vad de har att vänta men jag hoppas att deras upplevelse blir mer positiv än min.

Heja heja!

Ikväll är jag alldeles för trött och slö för att orka blogga och bloggpromenera, så vi ses imorgon istället!

Idag blåser det nästan storm i Skåne. Härligt och ostabilt höstväder! Vi tar kanske en nya friskluft idag men annars är planen storstädning av sovrummet. Igår hämtade vi ut det jag beställde till sovrummet -nya sängkläder, dra-på-lakan och gardiner. Allt i vitt. Det blir fint tror jag.

Dessutom blev det fyra bodys och tre par byxor till Elvispen. Det behöver han så som han växer.

Liten Visp. Vaknade helt förtvivlad helt plötsligt. Jag och Pappa Elvisp blev rent förvånande för det är verkligen inte likt Vispen. Vi försökte tillsammans lugna den lille men utan resultat. Då tar Mamma Elvisp fram esset i rockärmen -mat! Lite bebisyoghurt serverad i sovrummet fick Elvispen på andra tankar, han kunde återfå normal andning och glömma det läskiga som väckte honom (vad det nu var?) och somnade sedan om.

Han sover dock oroligt så kanske är det dags för en ny utvecklingsperiod? Eller tänder? Söt är han oavsett och det är ganska mysigt ändå att sitta tillsammans hela lilla familjen Elvisp och prata med Vispen och få honom på bättre tankar.

Vi är kanske bortskämda men en ledsen Elvisp i 8 minuter och vi börjar genast ana ugglor i mossen. Magont? Sjuk? Feber? Tänder? Bajs?  Nä.. Kanske bara saknade mamma och pappa?

Nu sover han. Gott.